Detaljer, detaljer, detaljer… När man gör en bild som den ovan ser man nästan ingenting i sökaren pga solen som dunkar rakt in i kameran. Mäta exponeringen är överhuvudtaget inte möjligt. Man får prova sig fram tills det sitter och man blir nöjd. Sen är det alltid lika spännande att komma hem och få […]
Ibland undrar man hur naturen tänker. Det gymnastiska trädet är förstås från Skrubbaskogen.
Skogen är tydligt uppmärkt, här ska det huggas. En ny påfart till motorvägen från Tyresö mot Stockholm. Vem behöver den? Det här innebär att ytterligare cirka en tredjedel av Skrubbaskogen försvinner. Snart är inget kvar…
De ensamma gula löven sjunger nu på sista versen. Knopparna växer nu för fullt och snart är det gula och bruna ersatt av grönt. Men än finns det sådana här snyggingar kvar att fota…
Inget aprilskämt, detta. Löv kan faktiskt se ut så här. Bara man ser dom så här…
Snön ligger fortfarande ganska djup inne i skogen men i utkanterna där solen kommer åt så ser man för första gången på länge både sten, blåbärsris och rötter. Det lär komma en del bilder på sånt under våren…
Återigen en vårvinterfredag med trist ljus och en skog i svartvitt. Ingen riktig lust att fotografera. Ändå dyker bilderna upp, som vanligt i form av detaljer, barr, löv och annat smått och gott. Börjar inse att mängden motiv är oändlig, bara att slappna av och låta dem visa sig.
Ibland är det många bollar i luften och alldeles för lite tid för sånt man tycker är speciellt skojigt och avkopplande. Då kan det bli så här att fredagsinlägget kommer först på måndagen efter…
Kom ut ganska tidigt, strax efter att solen börjat lysa fint in i mellan trädstammarna i Skrubbaskogen. Blev lite annat ljus och andra färger än vad som varit fallet den senaste tiden.
Svårfotograferat i skogen nu. Detaljer är i stort sett det enda jag hittar. Men det tycker jag i och för sig är ganska kul…